Centralstationen

Jag ska inte klaga på Sveriges comfort..
Men trots att jag fick ha ett dubbelsäte helt för mig själv känns det i kroppen att jag inte haft den bästa sovställningen under nattens färd mellan Åre och Stockholm.

För det första, vilket kanske inte är Sj:s fel, somnade jag på datorn.. Förstår fortfarande inte varför jag var så lat och inte la tillbaka datorn i väskan efter jag använt den. Trots att jag försökt gå efter mammas måtto "Allt som tar under två minuter ska man göra direkt" Ett bra måtto men om jag måste vara helt ärlig har jag inte tagit tag och följa det sådär särskilt bra. Jag är dock glad att jag övervägde mitt beslut om att släpa med mig min kudde hem dock att den har fått släpa 5 meter efter mitt bagage. Dock dammet så har den varit sjukt användbar under nattens hårda timmar.

Som tur var vaknade jag i lagom tid. Tåget jag åkt tar nämligen sig vidare mot Göteborg just nu. Dock kändes konduktrörens "Vi stannar till i Stockholm en kort kort stund" som ett ganska luddigt. En kort kort stund kan vara allt mellan bara några sekunder upp till 15 minuter. En kort stund för honom var nämligen för honom i Östersund 40 minuter. Dock vågade jag inte dra några förhastade slutsatser om detta så bestämde mig kvickt att skynda mig ut med alla min femtioelva väskor. Det gick sådär. Släpa ut en, springa in och hämta en tredje för att in igen för att titta för att allt var med samt släpa med mig mina skidor. Det går ändå hyfsat bra. Mycket blickar riktas emot en i alla fall, men det får man väl ta som något positivt?

Det blev inget blött farväl på Åres station. Och skönt var det.
My, Eric, Malin, Patrik samt Malin Airas o Sofia vinkade av mig och det känns fortfarande som om jag kommer träffa dem imorgon igen som vanligt.
Efter att ha levt så intensivt på varandra i nästan fem månader så kan man inte riktigt inse att man inte längre kommer ses lika ofta. Vem ska jag nu impuls baka hundratjugo maränger med om inte My? Eller min Wildi Valdi hund som vi på eftermiddagarna alltid får leka av vid hellikopterplattan.

Men oroa dig inte Carro. Jag kommer få träffa dem igen.
Nu väntar ett kärt återseende. Erika kommer hem och mycket kommer ske redan denna helgen så kommer nog inte hinna tänka efter...

Eftersom jag inte har någon mobil bör jag nog rusa till mitt tåg nu vidare mot Växjö.
Småland, vi ses snart!